AI och konsten att prompt få bra svar

Med ny teknik kommer nya termer som letar sig in i vardagsspråket och ordböckerna. Ibland trots att de stavas och uttalas likadant som redan existerande ord. Och ibland får de sedan ytterligare en ny betydelse. Ett sådant fall är prompt. För inte länge sedan förekom det mest som adverb eller adjektiv i formuleringar som:

"Om du prompt måste veta så var det jag som gjorde det" (om du ovillkorligen måste veta); "vi utlovar prompt leverans!" (omedelbar/snabb leverans); "han svarade prompt" (omedelbart).

Enligt Svensk ordbok kom ordet in i svenskan från 1600-talet, via franskan, men är ursprungligen latin (promptus – uppenbar, tillgänglig, färdig, rask). Förr kunde man enligt den historiska ordboken SAOB också prata om promptitud, det att vara prompt, medan en anteckningsbok för "skyndsam handläggning" kallades för ett promptuarium – men de ordformerna är utdöda. På 1980-talet, när datorerna började slå igenom, lånade vi substantivet prompt från engelskan för att beskriva den blinkande markören som visade var man kunde skriva ett kommando på datorskärmen. I dagens AI-tider har ordet fått ännu en betydelse och dessutom blivit ett verb. I AI-sammanhang är en prompt en instruktion eller fråga till en AI, oftast en chattbot. Att ge chattbotten sådana instruktioner kallas att prompta, och "promtandet" som fenomen kallas promptning (ordet togs in i SAOL nu i år). Det finns många videor och artiklar på nätet om hur man ska prompta för att få AI:n att göra som man vill. Ett besläktat ord som (enligt SO) kom in i svenskan på 1980-talet är prompter eller teleprompter, det vill säga en tv- eller datorskärm som visar en textremsa för nyhetsuppläsning eller som hjälpmedel för en som ska hålla tal.